Jag vet inte vad som hände denna morgon, men det var något ovanligt och faktiskt ganska så otroligt.
Först och främst så vaknade jag av mig själv runt 10, och bara det är en fjuttig del av ett mirakel.
Sen så åt jag en ordentlig frukost: juice, bacon och ägg(som för övrigt såg ut som popcorn?!).

Morgonen startar tokbra.
Jag har gjort mig iordning och ska just till att åka då något förstör min plan.
Det är bara så att i vissa situationer får jag lite halv panik och inte riktigt vet vad jag ska göra, fastän lösningen är väldigt uppenbar. Jag blir även på dåligt humör för att saker inte går enligt min plan? Jag menar jag är ju inte precis ett kontrollfreak annars?
Problemet var att någon hade parkerat bakom min bil. Inte för att själva grejen att någon hade pakerat där gjorde mig något, det är bara det att jag är så feg att jag inte vågar gå och fråga vems bil det är och om personen i fråga kan flytta på bilen.
Vad jag är rädd för vet jag faktiskt inte? Kanske är jag lite rädd att jag ska låta som en surkart?
Väldigt fjantigt, jag vet!
Aja, istället för att vara normal och fråga om någon kunde flytta på bilen så ringde jag och fråga om min mamma kunde hämta mig.

Jag är väldigt mogen, jag vet!:)