Har varit hemma några dagar nu.

Blandade känslor, men så är det ju med allt i livet.
Alla val och kval, både på gott och ont...

Jag är glad över att vara hemma. MIn familj är lika tokiga som de alltid har varit och det har blivit många skratt. Pappas 'baserat på verkliga händelser' historier är oslagbara!
Träffat vänner, som är lika bäst nu som de var innan jag åkte.:)

Saknar såklart Ray. Hela (långa) resan från L.A bestod av den ena gråtattacken efter den andra.
Känns bättre då jag tänker på att det endast är 4 månader tills jag får se han igen!
Fast just nu känns 4 månader som en evighet...

Har försökt att vända om dygnet, men än så länge har jag varit uppe till klockan 05.00.
Hoppas på bättre lycka inatt!
....så jag ska väl gå och lägga mig nu!
God natt!